Stämningstext till 1938 – Pyrande Glöd

1940: En Svensk TigerPraktisk informationSökta rollerScenarioStämningstext: IngenjörenStämningstext till 1938: Pyrande GlödValuta, mat och dryckInspirationKläder och utrustningReglerArrangörernas visionArrangörskontakt

”Gruset knastrade under hennes rejäla promenadskor i brunt skinn och en liten vass sten hade letat sig in under hennes fot. Där låg den nu och skavde envist under hennes fotsula och hon tänkte att den säkert skulle göra en maska i hennes nya silkesstrumpor. Men hon tog sig inte tid att sakta av utan hastade vidare i mörkret. Hon började bli fruktansvärt nervös nu, hon kunde känna hur kallsvetten rann ner mellan hennes bröst och hon kramade hårt den slitna läderportföljen som då och då dunsade emot hennes lår. Hon visste inte vad som döljdes i portföljens innanmäte men hon visste att vad det än var så fick det på inga villkor hamna i orätta händer. Nu närmade hon sig den avtalade mötesplatsen och hennes hjärta bultade som om det bemästrades av en liten men mycket ihärdig trumslagarpojke. Hon stannade plötsligt, såg sig omkring för att förvissa sig om att ingen var i närheten, och kände sig trevande fram till fickan på sin kappa. Hennes varma och svettiga hand letade sig ner i fickan och när den mötte den iskalla revolvern kände hon sig aningens lugnare. Hon gick vidare i ett lugnare tempo och snart omfamnades hon av en gatlampas varma sken. Hon ställde sig att vänta men hon ryckte till när en skugga nästan omedelbart lösgjorde sig ur mörkret och en man i mörk rock steg in i cirkeln av ljus. För några sekunder stod de och betraktade varandra men sedan harklade sig mannen och sa ”I bråda tider hastar även den långsamme”. Hon svarade monotont ”Men den som alltid har bråttom kommer tillslut hamna på efterkälken.” Han nickade kort mot henne och med några snabba steg var han framme vid henne. Han tittade menande mot läderportföljen och hon överlämnade den till honom med en klump i halsen. Han öppnade portföljen, stack ner handen i den och drog upp en bunt med papper. Snabbt bläddrade han igenom dem, hummade gillande och la sedan tillbaka papperna i portföljen. Hon tog ett kort steg bakåt då han stack handen innanför rocken men slappade av när han drog fram ett platt och skrynkligt brunt kuvert. Han tittade allvarligt på henne. ”Detta är endast för den som gett dig uppdraget, ingen annan!” Hon fnös och svarade ”Jag är väl inte född i går heller.” Han log illmarigt, tog fram en cigarett och tände den njutningsfullt. ”Då så, vi ses kanske nån gång.” Sedan försvann han ut i mörkret igen. Hon muttrade för sig själv ”Eller så ses vi inte.” Plötsligt kom hon ihåg kuvertet som hon fortfarande höll i handen. För ett ögonblick ville hon slita upp kuvertet och se vad som fanns inuti men hon nöjde sig med att skaka det lite. Något hårt och ganska tungt åkte från den ena sidan till den andra i kuvertet. Hon skulle just klämma åt med handen för att se om hon kunde känna vad det var då hon hörde en gren brytas i mörkret framför henne. Hon slet upp sin revolvern samtidigt som hon snabbt vände sig om och kastade sig in i mörkret. Hon kunde höra att det säkerligen var fler än två personer som var efter henne men hon tänkte inte stanna för att se efter. Nu sprang hon för sitt liv och hon tänkte inte stanna för något annat än en kula.”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>